Jag vill känna att jag lever..

Nu har jag sett den..alltså "Så som i himmlen" har jag sett. Jag har gråtit av sorg och av glädje..

Det mest intressant med den där filmen är att jag har viljat se den sen den var ute men hann aldrig. Den här veckan är jag ensam här i Sverige. Alla voluntärer är hemma eller nån annanstans i världen och då tänkte jag att låna en svensk film (med dem andra tittade vi bara på filmer på engelska). Så nu var det dags. Hela veckan var jag på biblioteket under dagarna och jobbat på nätterna så jag hann inte låna filmen och titta.

Idag har jag varit på kontoret att ha skype träff med mina vänner i Slovakien. Och när jag var där, kom en IOGT-NTOare med filmen i handen. Han kommit från Tollare där Kay Pollak hade en föreläsning och alla fått DVD med filmen så de kan senare göra studiecirklar om den. Så jag fått den som från i himmlen och för att det är var lördag och jag tänkte vila lite ändå då tittade jag..

..och resten vet ni..Den är otrolig bra. Om männskligheten med allt gott och hemskt vi bär inom oss..Man aldrig vet varför man beter sig som man gör men en sak är säkert - ångst leder till inget bra och därför är trygghet det viktigaste man kan skapa för de andra...

... jag är så imponerad!!!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback