Kiksun

Ja och mina arbetskamrater (Per B.hade sagt - de andra internationella flickor) var på en besök hos Anna och hennes mamma. Anna var min handboll tränare förre året. Sen slutade hon som min tränare och blev min vän i stället =) Jag brukar hälsa på henne då och då och varje gång jag går hem därifrån är jag som en ny människa. Vi skrattar och ler jättemycket. Vi skojar och pratar allvar, mamma berättar olika historier (mest om Anna), Anna berättar om kollo och alla olika saker. Det är bra med dem att man kan prata om vad som helst. Man lär sig mycket hela tiden. De får mig att tänka.
Det känns som hemma när jag är med dem.
Det är jätteintressant och titta på dem när dem inte är överens. Som en tennis (jättespännande) match  med mycket komedi! Jag bara skrattar...Jag känner mig så lätt och trygt när jag går hem..och vill bara komma tillbaka asap.